Det är dags nu!

Hej på er!
Nu har jag äntligen tagit tag i det hela och skaffat mig en blogg.
Inte för att jag känner mig viktigare än alla utan faktiskt i grund och botten för min egen del.

Jag har bloggat på ett annat ställe förut, okej jag ska erkänn på Lunarstorm.
Där har jag haft en hel del läsare.. inte vet jag varför egentligen?
Men det som är roligt är att allt det man skriver, tänker, funderar, svettas finns ju kvar.
Man kan helt enkelt hålla koll på sitt liv.. smidigt!

Eller ja typ, för att jag inte kan hålla allt i min lilla hjärna.
Vem fan kommer ihåg i huvudet vad man åt den 12 dec 04??
Inte för att det kommer att vara mitt syft med bloggen..
Att skriva vad jag äter om dagarna, men i alla fall!

Jag tänker bara skriva tankar och som sagt mest för min egen skull.
Men vill ni läsa och försöka förstå så visst.
Jag kan börja med att presentera mig, Josefine, 23 år, två längre förhållanden som slutat
i katastrof, är inne på mitt tredje, älskar det!
Är för övrigt en god vän, ehm tror jag?
Känslomässig berg o dalbana är mitt andra namn..

Har ett fast jobb som jag har varit på i ett år nu ungefär.
Ska ha lönesamtal på torsdag och har ont i magen för det!
Bor i den lilla men trevliga staden Tranås.
Flyttade tillbaka från Norrköping när jag pluggat färdigt.
Är uppväxt här och kommer förmodligen dö här också..

Idag kom jag på mig själv när jag gick hem från jobbet att jag inte vart speciellt glad idag.
Vet inte vad det beror på egentligen?
Jag har bara varit trött, men de kändes så konstigt för jag hade inget att vara deppig över alls.
Så när jag kom hem gick jag runt och va så där fult glad.
Ni vet så där som dom är på skrattkurser.. typ

Haha, gick till Konsum eller ehm Coop heter det numera.
Köpte en film bara för att... Satt och kollade på den i min ensamhet.
Och asgarvade!

När Björn ringde undrade han vad jag höll på med.
Men jag vart så glad!
Är så lycklig över att jag är jag.
Att jag har fått vara med om allt som jag har bakom mig.
All skit men också allt det underbara!

Ibland vill man kolla in i en kristallkula och se om framtiden är bättre än nu:et.
Men fasen, vill man de egentligen?
Utan skiten skulle man ju inte veta att man mår så här bra, eller tänker jag fel??

Helgen som gick var lite tuff för min del.
Men nu känns allt bättre och det beror inte på någonting som hände eller inte hände i helgen.
Det har o göra med att jag har bestämt mig att nu ska jag leva idag.
Ingen dag kommer tillbaka, låter så klyshigt men så är det.

Om du luktar skit under armarna är de bara du som kan göra nått åt det!
Haha, tänkte på det förut, så är det ju!
Ingen kan få mig att må bra om inte jag gör det först.

Fick hem en beställning med byxor idag och istället för att sura över att jag tvingats
gå upp en storlek var jag överlycklig för att det faktiskt bara va ett par jag valde att skicka tillbaka.. och de va för att dom inte va så snygga :)

Nu ska jag leva mitt liv för min skull.
Jag är jag för att jag är JAG!
Jag vill inte vara någon annan, inte se ut som någon annan, låta som nån annan.
Jag vill vara precis den Josefine som jag är.
Och jag vet att jag är älskad utav de som verkligen betyder nått för att jag är Josse.

Jag vet att är jag borta från jobbet en dag tycker de att det är för tyst.
Skulle jag försvinna skulle någon sakna mig.
Därför ska jag börja leva och jag är SÅ glad att jag kommit på det nu.

Och inte när jag är 43 år.. i och för sig är inte de någon ålder på en häst ;)
Men nej, nu säger jag godnatt :) Med ett stort leende på läpparna.

Så hörs vi i morgon!
Tack för att ni finns och för att ni bryr er.
Var er själva, bara döda fiskar flyter med strömmen!